Vi har fått lamm här ute skogen i Damma. 2 stycken klarade sig tyvärr inte å sådan känslig liten höns mamma man är så var man ju tvungen att fälla några tårar. Så nu har vi fem stycken små lamm som växer med en rasande fart. Beslutet att inte ge dom några namn var nog ganska klokt då dom gulliga små ulltussarna kommer vandra till frysboxen i höst.
Doris tycket att det är helt fantastiskt med lammen hon kan sitta och titta på dem i timmar och hon vill gärna gå ut i hagen och beta med dom och ta ett litet tjuvrus då och då. Konstig hund! Det märks att hon är väldigt ostimulerad för tillfället. Men vi har försökt att gå några vilt spår dom senaste veckorna och hon lyser upp som en lite sol. Det finns nog ingen bättre känsla är att ha varit ute och jobbat med sin hund och komma hem och hon är så nöjd! Dom är inte skapta för att ligga på soffan och äta praliner, Det är inte vi människor heller och det märks efter dom här 9 månaderna utan träning. När vi åker ner till klubben för att små träna lite så får man nästan skämmas lite, matte väger 90kg (men har ju goda skäl till att göra det) men hunden har förvandlat alla muskler till fett.
Hoppas verkligen att fogslossningarna släpper fort efter förlossningen och att allt går bar så vi kan börja träna snart. Har som mål att starta lkl3 1-2 juli på Klubben då vi har en 2 dagars lydnadscup.
Men vi får väl se hur det blir med det då sjukgymnasten sa att det kan ta 3 månader ibland mer innan det är borta. Nu har jag fått kryckor så att jag ska kunna röra mig dom dagarna som det är som värst. Inte roligt!
